Nu är väskorna packade, bilen är packad och släpet är packat

Allt som är kvar är att plocka ihop här hemma, sova, sen är det bara att tanka och åka till fjällen på semester.. Oj så skönt det kommer bli att åka på semester. Nog för att jag inte jobbar, men det ska bli skönt att få komma hemifrån iaf :)

Nu har Erik Albin Hugo Ek Olesen kommit till världen.

Natten till den 29/1 sov jag väldigt gott, vaknade klockan 5 av att jag var otroligt kissnödig. På väg till toan går vattnet. Springer då till toan både glad, rädd och lite nervös över vad som ska hända nu.. När jag är klar på toan ringer jag förlossningen och förklarar att mitt vatten har gått, men jag har inga värkar och har inge ont, och jag förklarar att vi bor en bra bit ifrån förlossningen. Hon säger då att vi kan äta frukost i lugn och ro och komma in så vi är där kl 7 så skulle jag få göra en CTG kurva för att mäta värkarna.

Jag går till Ante som fortfarande sover, sätter mig bredvid han vid sängen och viskar till han att vattnet har gått.. Han som vanligtvis är väldigt morgontrött flyger upp ur sängen och vet knappt vad han ska göra. Så jag får förklara för han att det är lugnt och vad jag och barnmorskan har kommit fram till.

Klockan 7 var vi inne på förlossningen och dom kopplade på mig 2 band över magen som mätte mina värkar och barnets hjärtrytm. Dom satte även en klämma på mitt finger och mäter hur mitt hjärta slår, när jag ligger där på sängen så får jag 3 värkar under 30 minuter och dom var inte så farliga, inte speciellt sköna. Men inget jag reagerade så mycket på. Så vi får åka hem och komma tillbaka nästa dag om inget annat hade hänt. På väg hem i bilen får jag en till värk, lite värre men inget vi tänkte på.

När vi kom  hem gick vi och la oss igen eftersom att det blev en väldigt tidig morgon. Ante somnade på 4 sekunder men jag ligger och vrider mig i sängen, Jag har ont i ryggen och lite i benen och får mer och mer värkar.

Jag har läst och hört att man kan ta Ipren och duscha så skulle det bli bättre så jag gör det men det hjälpte inte, jag går omkring och inser att det gör ondare och ondare. Jag måste stanna upp och andas över symaskinen som står på köksbordet, när den värken var över skulle jag gå på toa. Men hann inte så långt innan nästa värk kom så nu står jag över skötbordet och gråter mig igenom värkarna. Väcker då Ante som får ringa in och säga att vi kommer nu, jag har då värkar var 3.e minut.

När vi kommer till Sunderbyn glömmer vi väskan och alla sakerna i bilen, men Ante skulle hämta dom sen med kameran så vi kan fota när han klipper navelsträngen blandannat. Klockan 11 kommer vi in på förlossningen och kommer in på ett rum. Jag får då en väldigt ful rock och dom vill göra en CTG kurva igen, medan dom gör den kollar barnmorskan om och hur mycket jag har öppnat mig. Hon ser väldigt förvånad ut och förklarar att jag är 9cm öppen! Jag hade velat ha ryggmärgsbedövning och lustgas. Men ryggmärgsbedövningen skulle jag aldrig hinna få. Men lustgas fick jag

Ligger där och flåsar i lustgasen som aldrig förr. Fy fan vad ont det har börjat göra nu. klockan 12.10 ligger jag rätt hög på lustgas på sal 4 på förlossningen och nu har jag börjat få krystvärkar. Det konstigaste var att kroppen tröck på så att barnet skulle komma ut. Jag gjorde inte mycket själv kändes det som, utan det skötte min kropp bra själv. Men barnmorskorna tyckte det var för tidigt och ville att jag skulle andas mig igenom värkarna. Men jag sa att det inte gick. Så hon skulle se var barnet befann sig just nu. Och när hon kollar så ser hon barnets huvud! "OJ vad fort de här går" är hennes kommentar. Så hon ringer in fler barnmorskor och dom förklarar för mig vad som kommer hända. Men jag är så hög så jag fattar inte så mycket av vad hon säger. Jag kan inte se henne utan allt är bara suddigt. Jag kollar mot Ante men han är bara suddig och grumlig, men jag vet att han är där och håller min hand och jag kan höra han. 

Klockan 13,35 kom våran lilla skatt ut och Ante får klippa navelsträngen. Vi är så glad att vi nästan gråter. Vi kommer överens om att Albin passar han perfekt. Han väger 4000g och är 51cm lång.

Jag är så glad över att Ante var med mig. Hade han inte varit med vet jag inte hur jag hade klarat av förlossningen. Bättre hjälp och stöd kunde jag inte få

Älskar er båda två av hela mitt hjärta.

Idag vaknar man av en pigg och glad Albin :)

Ute är det klarblå himmel och solen lyser som aldrig förr.. Nu är all energi tillbaka känner jag.. Så skönt, jag har varit så trött och slö nu medan det har snöat och regnat hela veckan.. 

Idag blir det att packa det sista och packa skotrarna och bilarna, i morgonbitti bär det av :D